Att börja sluta hata din kropp

Måste vi älska våra kroppar – eller räcker det att sluta hata dem?

Det pratas ofta om att målet är självkärlek och att acceptera sig själv och sin kropp. Men hur realistiskt är det att hoppa från självhat till kärlek på en gång? Det kanske inte ens behövs. För tänk om det räcker med att bara… sluta hata? Att ta ett litet steg bort från de hårda tankarna och börja bygga en ny relation - snällt och långsamt.

I det här inlägget utforskar vi:

• Därför funkar inte tvångsmässig positivitet

• Varför neutralitet är en mer hållbar väg än att tvinga fram kärlek.

• Små, konkreta steg för att mjuka upp känslan i kroppen.

Tvångsmässig positivitet

Har du någonsin försökt stå framför spegeln och säga ”Jag älskar min kropp” – och att det känts som ett hån? Som om du ljuger för dig själv?

Det är inte konstigt. Att tvinga fram positiva känslor när man egentligen inte känner dem skapar faktiskt bara ännu mer avstånd. Det blir som att försöka trycka ner en badboll under vatten – den kommer alltid upp igen, ofta med ännu mer kraft.

Problemet med tvångsmässig positivitet är att den inte lämnar utrymme för hela upplevelsen. Om vi direkt försöker ersätta självkritik med kärlek utan att först möta det vi faktiskt känner, hoppar vi över något viktigt. Det är därför den typen av affirmationsövningar ofta känns falska, och mer än sällan fungerar.

Men det finns ett annat sätt. Ett sätt som är snällare, mer hållbart och bekvämare.

Varför neutralitet är en mer hållbar väg än att tvinga fram kärlek

Att älska din kropp är ju på nåt sätt målet, och ett himla fint sånt. Men om du inte ens trivs i din kropp just nu, hur realistiskt känns det att hoppa rakt till kärlek?

Det är här neutralitet kommer in. Istället för att pressa fram en känsla som förmodligen känns omöjlig så kan du träna på att bara vara i din kropp. Utan att döma, utan att värdera. Att vara neutral innebär typ att du inte tvingar på dig en känsla, samtidigt som du tränar på att inte heller påverkas av någon känsla.

Kanske börjar det med en enkel tanke: ”Här är min kropp och så här känns det när jag andas.”

Inget mer än så. Inget påtvingat, inga stora ord. Bara en vänlig påminnelse om att din kropp får finnas, precis som den är.

Och det fina är – när vi slutar kämpa emot, börjar något förändras av sig själv.

Små, konkreta steg för att mjuka upp känslan för kroppen

Att förbättra relationen till din kropp behöver inte handla om stora, livsomvälvande insikter. Det börjar med små, mjuka steg i vardagen. Här är tre saker du kan testa:

1. Lägg en hand på kroppen och bara känn På magen, bröstet, armen, låret – var som helst. Bara notera att den finns där. Känn värmen från din hand. Andas oh känn. Det här är en övning du kan göra när som helt för att centrera dig själv, eller kanske som en fin morognrutin innan du tar ett glad vatten.

2. Addera en enda tanke - mind shift

   Om du märker att du tänker ”Mina lår är för stora”, prova då att lägga till ”…och det är okej.” Små skiften i språket kan sakta ändra hur vi ser på oss själva, och att smyga in acceptans mitt bland självkritik är det finaste du kan göra för dig själv i den stunden.

3. Välj mjuka material och klä dig bekvämt

   Kläderna vi har på oss påverkar hur vi känner oss i kroppen, mer än vi ibland tänker på. Klä dig i något som känns skönt mot huden, som får dig att slappna av istället för att dra in magen, och något som du kan röra dig i. Det här är en av anledningarna till att yoga är så omtyckt - vi har myskläder på oss, mjuknar inifrån och ut och dricker te efteråt med rosiga kinder ❤︎

Små förändringar kan i början kännas obetydliga i stunden, men över tid gör de stor skillnad. Det handlar inte om att förändra kroppen – utan om att förändra relationen till den.

Kramar från Frida 🫶🏽